Arjovi bokförlag

Med handen på hjärtat, det är väldigt sällsynt med sådana böcker. "Med döden som skugga" kan bara beskrivas som en otrolig prestation.
Det här är inte bara en nonsens roman som bara får dig att bli känslosam utan den lär dig så otroligt mycket.
Innan jag hade läst den visste jag knappt någonting om folkmordet på vårt folk.
Nu känner jag att jag har en klar bild av hur det möjligtvis var.
På så sätt är romanen lärorik och väldigt viktig. Jag måste erkänna att jag alltid hade trott mig veta hur grymt det var under Seyfo men den här boken innehöll mycket som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.
Det märkliga var att det var mördarna i boken som blev mest levande för mig, kanske för att de inte hade några gränser för sin grymhet.
Nu låter det som att jag hyllar denna roman förbehållslöst men det står jag för.
Jag kan faktiskt erkänna att jag aldrig tidigare läst klart en bok på 300 sidor på under fyra dagar.
Det är lätt att hänga med i berättelsen och den är på alla sätt väldigt lättläst.
Det spelar egentligen ingen roll om du är från Turabdin eller inte, den här berättelsen håller för alla. Besim Aydin har bevisat att han bemästrar konsten att berätta en historia.

Med döden som skugga

Författaren Besim Aydin fångar läsaren i boken “Med döden som skugga”,som få författare gör.
Han illustrerar alla hemskheter mot de kristna (assyrier/syrianer) i Osmanska Turkiet under åren 1914-1918, folkmordet som går under beteckningen Seyfo.
Lilla Benjamin kämpar för att överleva och åter se sina föräldrar, som han skiljdes från när deras by Zaz anfölls av osmanerna och kurderna.
Benjamin uthärdar många hemskheter och många gånger hänger hans överlevnad på en skör tråd.

Det tog mig mindre än en vecka att läsa den här boken, just för att jag inte kunde släppa den ifrån mig.
Från att tidigare ha läst memoarer, minnesanteckningar och andra dokument om folkmordet Seyfo, så var det dags att läsa ett skönlitterärt verk om folkmordet.
Besim Aydin fångar in allt jag har läst om Seyfo på ett målande och lättillgängligt sätt.
Jag rekommenderar denna bok starkt till alla, oavsett härkomst. Vill du lära dig om assyrier/syrianers moderna historia utan att det ska bli alltför avancerat, läs “Med döden som skugga”.

Berättelsen börjar i byn Zaz i Turabdin, dagens sydöstra Turkiet, några år före Seyfo – Folkmordet på assyrier under första världskriget. Den mystiska röda snön som föll åren före Seyfo uppfattades av många som ett ont omen, en farhåga som skulle visa sig vara befogad några år senare, när Seyfo – Folkmordet startades 1915.

Romanens huvudfigur är den unge Benjamin. När turkiska soldater och kurdiska klanmiliser attackerar hans hemby Zaz kommer han i tumultet bort från sina föräldrar och börjar ett evigt sökande efter dem. Läsaren får genom Benjamins ögon bevittna alla ohyggligheter som begicks mot de assyriska invånarna i Turabdin. Den unge Benjamin får rollen som guiden till helvetet på jorden. Han tar läsaren från by till by i Turabdin och blir läsarens ögon och öron.

Berättelsen är otroligt stark, författaren väver in alla verkliga händelser i berättelsen om pojken Benjamins öde. Allt för att skildra det som verkligen hände under åren då Folkmordet pågick. Läsaren får uppleva de fasanfulla händelserna; turkiska soldaters och kurdiska grannars barbariska handlingar mot försvarslösa kristna. Författaren har använt ett omaskerat språk när han har skildrat den brutala verklighet som pojken Benjamin fick bevittna. Nedan återges två avsnitt, som beskriver händelserna vid en flod, som Benjamin bevittnar från sitt gömställe i en buske på andra sidan av floden:

- När den kurdiska ledaren hade förnedrat och sedan på ett bestialiskt sätt mördat biskopen var det som en signal till de andra kurder som kommit som åskådare att själva delta aktivt, genom att misshandla, döda och våldta. De kristna blev påhoppade gamlingar och spädbarn slängdes i floden, mammorna tvingades se på när de drunknade.

- Efter att ha misshandlat kvinnan våldförde han sig på hennes lealösa kropp. När kvinnan kom till sans, skrek hon förtvivlat. Kort senare styckade kurden kvinnan i bitar. Flera andra kvinnor behandlades likadant av de kurdiska männen, medan de osmanska (turkiska) soldaterna satt och tittade fullständigt likgiltiga inför vad som hände omkring dem.

Som framgår av citatet är det ofattbara brott mot mänskligheten som romanen återger. I berättelsen finns det även glimtar av ljus, när läsaren får stifta bekantskap med enstaka godhjärtade kurder som räddade många kristna.

Språket i boken är inte svårt. Den är lättläst och det är enkelt att följa med i händelseförloppet. Besim Aydin, som är född i byn Arkah i Turabdin, har en liten fläkt av den orientaliska språkkulturen i sitt språk, vilket gör att en del idiomatiska (typiska) uttryck kan kännas ovana och inte helt lättbegripliga för den svenska eller västerländska läsaren.

Boken, en roman om Seyfo – Folkmordet, är ett pionjärsverk i sin genre. Den har även utgivits som ljudbok. Det stora intresset för boken fick Besim Aydin att skriva en uppföljare som är så gott som klar.

Jag valde att läsa boken ”Med döden som skugga”. Boken är skriven av en ganska okänd författare, Besim Aydin. En av orsakerna som fick mig att börja läsa denna bok var utav den enkla anledningen att den faktiskt handlade om mitt folk, Syrianerna och om de tragiska händelser som inträffade under åren 1914-1916. En annan faktor var att en nära vän hade rekommenderat boken och sist men inte minst måste jag också påpeka att personerna som boken mer eller mindre kretsar kring kommer från samma by som mina föräldrar föddes i, Zaz, som hade drygt tvåtusen invånare på den tiden då boken utspelar sig.

Boken inleds med en liten introduktion om byn Zaz och sedan så börjar dagen som vilken annan med personerna. Jag kan nog erkänna att i början kändes boken ganska seg och tråkig, jo varför? Helt enkelt för att innehållet var ganska alldagligt, det hände inget drastiskt. Till min stora förvåning så tog boken en positiv vändning och jag blev som förtrollad, jag kunde läsa flertals timmar i sträck och glömde snabbt bort att jag hade läst så pass länge. Eftersom att redan innan jag började läsa boken visste någorlunda om vad som skulle hända, i alla fall huvudhandlingen om det hela stora så var jag faktiskt ganska intresserad från början, men självklart blev man mer intresserade senare i boken eftersom att detta var en roman.

Boken handlar om den hela syrianska befolkning som var bosatt i Turkiet under den tiden kan man nog säga, men huvudrollsinnehavaren Benjamin och hans familj är vad det kretsar kring. Några andra karaktärer i boken är bland annat den rike kurdledaren Haco, den narcissistiska mördaren Hussein och den ödmjuke greven Chelebi.

Benjamin, huvudrollsinnehavaren är minst sagt en väldigt stark pojke, nu menar jag inte stark bokstavligt utan stark psykiskt. Så mycket helvete och smärta han får genomlida och ändå överlever är verkligen ett mirakel, rent ut sagt. Han har verkligen en s.k ”fighting spirit”, då han lyckas överkomma de flesta hinder som kommer i hans väg.

Haco är en man som har vigt sitt liv till att hjälpa de kristna i kriget där Kurderna och Turkarna försöker utplåna dem. Haco som själv är muslim men ändå hjälper de kristna i kriget är minst sagt ovanligt, men verkligen en stor sak i sig eftersom att det inte fanns många som honom. Haco var en man som inte var rädd för konflikter och han var också envis men samtidigt också hjälpsam och ödmjuk .

Chelebi kan man nog säga var väldigt lik Haco, de båda hjälpte de kristna på sina sätt och båda var inte rädda för att ta till våld för att skydda sina intressen. Chelebi blev dock fängslad ett tag på grund utav att han hjälpte kristna men han blev senare också släppt.

Hussein var en ond man, han verkade känna njutning av att döda och tortera kristna. Den fysiska och psykiska tortyren han utsatte Benjamin hade lätt kunnat döda de flesta men Benjamin höll sig vid liv. Hussein hade flera kristna fruar som han hade kidnappat och tvingat till giftermål, de flesta flera år yngre än honom själv. Hussein är nog definitionen av ondska i mina ögon och han verkade inte ha någon som helst gudsfruktighet då han alltid påstod att de onda saker han gjorde var i Guds namn.

Författaren passar ofta på att skildra miljön i boken med väldigt vackra skildringar om både landskap och personer, dock så finns det också en del otäcka beskrivningar i boken om hur vissa blir dödade och brutalt torterade.

Då boken inte pratar så mycket om hur Benjamin växte upp, vet jag inte hur relationen till hans familj och nära har varit, detta är för den enkla anledningen att boken faktiskt handlar om hans flykt från muslimerna och om hans vilja att hitta sina föräldrar. I Benjamins närhet hittar vi många olika människor, de personerna som han hade en långvarig relation med under sin flykt var Haco, Hussein och Chelebi. Haco är en av få personer i boken som man får någon sorts information om angående hans bakgrund. Det man får reda på då är orsaken till varför Haco hjälper de kristna i kriget, och orsaken är att hans far hade väldigt många kristna vänner och Haco hade lovat sin far att hjälpa så många kristna som möjligt. Vilket han också gör genom att förse dem med vapen och mat.

I mina ögon tycker jag att Haco och Chelebi båda hade nyckelfunktioner i boken. Haco som hjälpte Benjamin att hitta sina föräldrar genom att ta med honom till olika herrgårdar där Syrianerna gömde sig undan Muslimern,. Chelebi som tog hand om Benjamin under en viss tid då Benjamin var svårt sjuk och sedan hjälpte honom och de andra byborna från Zaz att återuppbygga byn igen och successivt flytta tillbaka.

Jag tror nog att författaren skrev den här boken i både ett underhållande och lärorikt syfte, då detta faktiskt är baserat på fakta men karaktärerna är påhittade, dock inte alla. Om du själv läser boken så kanske du tycker att författaren svartmålar alla muslimer då en hel del av dem är med och utför folkmordet på de kristna utan några som helst vettiga grunder, dock så visar han också att det fanns muslimer som var emot kriget, bland annat Haco och Chelebi som jag skrev lite om. Alltså att kalla författaren för en anti-muslim skulle nog inte vara helt legitimt i mina ögon.

Jag tycker verkligen att boken var läsvärd och tiden jag spenderade på att läsa den var verkligen väl spenderad och jag skulle varmt rekommendera den till de flesta människor. För att kunna förstå boken tror jag man faktiskt måste vara mogen i sinnet så jag skulle nog säga att personer i de äldre tonåren till pensionärer skulle vara väl lämpade till att läsa boken. Jag skulle också vilja påstå att jag har lärt mig en hel del av den här boken då man nu fick en liten blick om hur det faktiskt var på den tiden. Om jag skulle betygsätta boken på en skala från 1 till 10 så skulle den nog få en stark 8.